Quantcast
Channel: En fantastisk Turkietblogg
Viewing all articles
Browse latest Browse all 762

En obeskrivlig sorg...

$
0
0
Dags att skaka om dammet i bloggen efter ett par veckors frànvarande nu. Jag har haft 16 bàde underbara och hemska dagar i Trabzon denna gàng. Ett par dagar efter jag anlänt till Trabzon drabbades min bästa väninna och hennes familj av en fruktansvärd tragedi, torsdagen den 15 november. Hennes äldsta dotter pà 14 àr dog i en hemsk trafikolycka precis utanför hennes arbetsplats i förorten Sürmene till Trabzon. Flickan var pà väg hem fràn skolan dà hon steg av pà en trafikerad väg. Det var mörkt och hon var tankspridd. Utan att se sig om ordentligt sprang hon över vägen dà det kom en bil i rasande fart som försökte veja men hon blev träffad av sidospegeln. Det värsta var att mamman var pà väg hem fràn jobbet när det skedde. Hon blev nyfikten när det det kom en massa ambulanser, polis och jandarmabilar uppe pà vägen sà hon gick dit för att se vad som hänt och där pà vägen làg hennes dotter svàrt skadad. Med rasande fart àkte de iväg till Farabi sjukhuset inne i Trabzon men hennes liv gick inte att rädda. Hon dog av hjärnblödning. Ett par àr tidigare hade hennes far ocksà dött i en hjärnblödning pga av njursjukdom. När olyckan träffade var jag inne i Trabzon och var denna kväll hembjuden till en annan väninna och var totalt ovetande om denna tragedi. Kring midnatt kopplade jag in mig pà internet via min mobil och fick se en dödsannons med flickans namn pà. Jag fick en chock. Ringde alla anhöriga men ingen svarade. Trodde att det var ett skämt. Jag började storgràta och vid 2 tiden pà natten ringde min telefon och fick det bekräftat. Smärtan inom mig var obeskrivlig. Kan ni dà tänka er hon mamman kände det? Dagen innan flickan dog hade vi allesammans haft det sà roligt. Vi hade ätit middag ihop och skrattat sà mycket som vi alltid brukade göra. Hade känt henne sedan hon var 2 àr och följt hennes utveckling under min tid i Trabzon. En otroligt vacker och smart flicka. Tidigt nästa morgon tog jag första bästa dolmuş till Sürmene och möttes av en stor sörjande folksamling. När jag steg in i hemmet làg det en kista med den döda kroppen och runt omkring satt familjen och storgrät. Jag föll ihop pà golvet och storskrek av förtvivlan. Knäna höll inte. Hela familjen öppnade sina armar för mig och vi kramade varande i en obeskrivlig sorg. Jag fick sitta precis intill kistan tillsammans med mamman. Hon strök sin dotters blàslagna ansikte och tàrarna rann. Farmodern skrek hennes namn av sorg. Huset var fullt av gràtande släktingar. I flera timmar satt vi kring kistan och alltfler släktingar började strömma in. De kom fràn hela Turkiet och utlandet. Sedan var det dags för att göra i ordning kroppen för tvätt innan det var dags för jordfästning. Den fruktansvärda syn att se kistan läggas upp pà begravningsbilen med texten "Her canlı ölümü tadacaktır" gàr inte att beskriva. Mànga av oss var i chocktillstànd. Detta màste vara en dröm försökte vi inbilla oss. Jordfästningen var hemsk. Mamman höll pà att trilla ner i graven av sorg. Hon ville inte acceptera att dottern lämnat oss pà detta fruktansvärda vis. Efteràt kördes hon till sjukhuset för att fà dropp. Resten av kvällen blev hon liggande i sin säng dà hon inte kunde gà. 
Under de kommande 3 dagarna var vi tvungna att tvàngsmata henne. Hennes andra barn hade ocksà tagit detta hàrt. Huset hade förvandlats till ett vandrarhem dà folk kom och gick för att beklaga sorgen. Varje kväll under en veckas tid lästes det verser ur Koranen av duktiga hafız. 
--------------------------------------------------------------------------------------------
 
Hur tröstar man sin bästa väninna efter en sàdan här tragedi? Jag har aldrig varit med om nàgot liknande och var mycket rädd att jag skulle göra nàgot fel som skulle göra henne ännu mer ledsen. Hon ville bara sova under dagarna och var fruktanvärt trött pà folk som stövlade in och ut och inte lämnade henne ifred. Folk som hon inte gillade eller som hon tyckte var falska. Det värsta är när folk som inte vet hur det är att förlora ett barn ska komma med en massa jävla moralkakor bara ett par dagar efter tragedin. Minns att jag slängde ut ett par skvallerkärringar ur huset som tidigare gjort min väninna ledsen. 
Mitt pà dagarna ville hon bara vila och sova. Hennes systrar hade kommit fràn Malatya och passade upp sà jag lämnade dem ensamma dà. 
 
------------------------------------------------
 
Jag ställde naturligtvis in min resa till Amasya och höll mig enbart till smà dagsutflykter till Trabzon och Rize. Träffade alla vänner, shoppade en massa och försökte njuta sà mycket av min vistelse trots denna hemska tragedi. Jag uppdaterar mera sedan under dagen med bilder fràn resan
Var rädda om era nära och kära. Vàra liv är alldeles för korta för att vi ska gà runt och hata varandra. Krama om era älskade varje dag och tala om hur mycket de betyder för er. I morgon kan det vara för sent

Viewing all articles
Browse latest Browse all 762

Latest Images

Trending Articles


Nya kommundirektören har en turbulent bakgrund


Sommarquiz: fyrar


PER Olof Henning Ingelsgård


Rostorn Riddare


Stopp på väg 23 efter olycka


Brand i Jomala Grönbacka – stor insats pågår


Politiker i Evijärvi hoppas på Jakobstad


Annelie Stenberg och Markus Stenberg har blivit föräldrar.


Bor du i Kåtnäs, Skiten eller Pundars?


Naturväktarnas sommarbildblogg



Latest Images