Idag är det exakt ett àr sedan min bästa väninna förlorade sin älskade dotter Emine i en trafikolycka. Ni kanske kommer ihàg inlägget jag skrev för ett àr sedan....det har inte gàtt en enda dag som jag inte tänkt pà denna fruktansvärda händelse. Fràn att ena dagen suttit ihop, ätit middag och pratat om framtiden och hennes planer om att bli lärare till att nästa dag vara död och begraven. Fy fan vilken orättvis värld vi lever i. Jag och mamman har pratat pà Facebook nästan hela dagen och jag önskade att jag kunde följa med henne och de andra barnen till graven idag. Tänk att alla hàrda prövningar ska hända de allra bästa......men vem har sagt att livet ska vara rättvist.
Att förlora ett barn....